En enda man av Christopher Isherwood
Christopher Isherwood, kanske främst ihågkommen för sina Berlinromaner där Farväl till Berlin är den mest kända, var en brittisk författare som levde större delen av sitt vuxna liv i andra länder. 1939 emigrerade han till USA och bosatte sig i Kalifornien. Det är också just i Kalifornien som En enda man utspelar sig. I Isherwoods roman från 1964 låter en allvetande berättare läsaren få följa den brittiske universitetsläraren George, i någon mening förmodligen Isherwoods alterego men låt oss inte kladda ner oss med det, under en i strikt objektiv mening rätt händelselös dag. George vaknar, gör sina morgonbestyr, tar bilen till universitetet och håller en föreläsning om Aldous Huxleys Efter många somrar. ”Vad handlar den om?” frågar George sina studenter som synes oförmögna att ta till sig dess budskap.
En enda man kan sägas handla om två saker:
1. Sorgen över en förlorad livskamrat,
2. Åldersångest, vilket även det är en sorg över något som gått förlorat.
Dessa både teman kan sammanfattas i ett gemensamt ledmotiv: Dödsångest. Eller: dödens närvaro, framtiden som dödens absoluta förutsättning. (”Es ist alles lächerlich, wenn man an den Tod denkt” för att citera Thomas Bernhard.) ”Framtiden – det är där döden finns” säger George till den unge manlige student som han tillbringar en del av sin kväll med. (Trots epiteten ”gayklassiker” bjuds vi emellertid inte på någon kroppslig förening dem emellan, annat än en gemensam simtur.) Döden är ohjälpligt närvarande under hela En enda man. Bara själva titeln anslår stämningsläget: En enda man. En enda man i huset där det brukade leva två män. En enda man i huset där det brukade finnas en den andre, en Jim som gått förlorad.
Tiden är elementär i Isherwood roman. ”Historia – ingen hjälp. Nuet – inget att ha. Överens.” säger George till sin unge manlige student. Men George är i slutändan ändå inte beredd att ge upp nuet riktigt än, han väljer att klänga sig fast vid det, eftersom ”nuet”, just detta ”idag” som romanen kretsar kring, är vad som egentligen återstår av det korta liv som är hans. Det förflutna är förlorat och framtiden innebär döden; nuet är hans enda möjlighet, att älska, att leva. (Vilket står i skarp kontrast till jagets omöjlighet att hantera tiden och sitt ”idag” i Ingeborg Bachmanns Malina, en annan Salamonskibok.) En enda man är också en uppgörelse med kroppen. När George slåss mot vågorna mot slutet av boken är det samtidigt en påminnelse om hans egen dödlighet och en erinran om liv. För en timme är han och den unge studenten vilda vattendjur, och i den bemärkelsen är En enda man en kort stund en sorts The Awakening för homosexuella män. (Ja ja, jag sa ”en kort stund”).
En enda man flyter på i den där sortens makliga tempo som jag gillar. Jag har inte bråttom, tycks Isherwood vilja säga, och det bör inte du heller ha. (Min förkärlek för händelselösa romaner upphör för övrigt aldrig att förvåna mig.) I slutändan mynnar Georges spaning efter den tid som flytt ut i en riktigt trivsam roman, och jag menar det som något positivt. Som sorgesång betraktad är den oväntat lättsam och mjuk i kanterna, den är underfundigt ironisk snarare än bitter och cynisk. Den har som alltid en Isherwoodsk komisk ådra, men den senare tillåts aldrig kamouflera ångesten. Den står inte i vägen för den självrannsakan som den allvetande berättaren tvingar vår snuskgubbe till protagonist att ägna sig åt. Den är snarare en förutsättning för den.
En enda man är förvisso ingen Farväl till Berlin och Isherwood har aldrig varit någon Kafka, men Isherwood är som alltid en smart och självironisk brittisk kamrat att stoppa i rockfickan, speciellt så här i hösttider. Gula löv och Christopher Isherwood, I can't see why not. En kopp te på det?
A single man har filmatiserats med Colin Firth i rollen som George.
Nu fick jag vad jag behövde för att inse att mannen måste läsas. Tack för god och underhållande genomgång!
Vilken Bernhard bok tycker du ska få ta min oskuld?
On Word Arts- Kul! Börja med Berlinromanerna.
Moa- Thomas Bernhard är rätt jämn så du kan nog egentligen börja var som helst. Jag tror så här: antingen gillar man honom eller så gillar man honom inte, och kommer aldrig att gilla honom.
Men okej, börja med "Skogshuggning".
