how Kundera stole christmas
Jaha så nu är julen slut och det enda jag har gjort är att äta mat och dricka sprit. Så kan man ju också göra. Jag känner mig helt marinerad i kött och alkohol. Så kan man ju också känna sig.
Jag har inte läst mycket alls, 100 sidor Milan Kundera är allt jag har att redovisa och det kunde jag lika gärna ha låtit bli. Jag tycker att han är så ojämn, den gamle snuskgubben. Skämtet, som är hans debut, är inte alls särskilt engagerande. Allt det som jag älskade med Skrattet och glömskans bok (och som jag tror att jag skulle kunna älska eller i alla fall tycka mycket om med Varats olidliga lätthet om jag läste om den idag och försökte att fokusera mindre på den manliga huvudpersonens kärleksliv) finns ingenstans att finna i Skämtet. Där Skrattet och glömskans bok mera antydde och lät läsaren själv förstå varför bilar följde andra bilar är Skämtet bara övertydlig och pekar ständigt med hela handen och man får lust att skrika JAG FATTAR OKEJ KOMMUNISM ÄR INTE BRA SLUTA TJATA.
Jag tänker inte läsa ut den.
Annars då? Snart nyårsafton och jag planerar att marineras i kött och alkohol. Så kan man ju också göra. Två veckor kvar till terminstentan från helvetet och jag har inte läst en rad. Så kan man ju också ställa till det för sig själv.
