Scarlett Thomas och fula omslag
Jag råkade visst klicka hem ett ex av Scarlett Thomas Popco förra veckan. Ja, jag vet, jag borde kanske läsa något med lite mer substans istället, men ibland vill man bara ha en trashig pocketbok med ett omslag som ser ut som nån halvdålig indieplatta från 90-talet. Dessvärre ser mitt ex av Popco INTE ut så här, som jag trodde att det skulle göra :
Istället fick jag hem den här varianten:
Inte för att dockomslaget var fantastiskt på något vis, det är ganska sunkigt, men jag tycker att det andra omslaget är så märkligt. Fina färger förvisso (lite CareBears-inspirerade sådär) men det hjälper ju inte upp det faktum att vi får Pippis pappas båt som seglar på ett gigantiskt S. Varför vill Canongate att Thomas böcker ska se ut som barnböcker? And while we're on the subject så tycker jag att The End of Mr. Y -omslaget var skitknepigt också. Det verkar ingen annan tycka. Jag vet inte hur många inlägg jag har läst om hur snyggt det omslaget är, hur tänker ni egentligen? Det ser ju också helt barn/ungdomsbok ut, dessutom med någon konstig gubbe i hatt på baksidan. Och så färgerna, typ lejongult och bränt orange? Kom igen! 
Och här sitter jag, som gillar omslagen, och försöker att inte bli provocerad! ;-)
För mig ser dockomslaget väldigt tråkigt och intetsägande ut, som en bok man hittar i pocketstället på ICA. Medan i S:et ser jag potential för en medryckande handling som verkligen kan fängsla mig, varför ska barnen få alla de snygga omslagen ?
Däremot ska man givetvis få det omslaget man vill ha, har precis beställt den och hoppas innerligt på S- versionen :)
Ja smaken är ju som baken, som man säger.
Om jag stått i en affär och valt mellan de två översta omslagen så kan jag säga att jag inte skulle skänkt det med dockan en tanke! Nummer två skulle jag plocka upp bara för de fina färgerna och för den snygga rock'a'billy-känslan. Ska kanske tilläggas att jag är vuxen nog att fundera över pensionen så jag känner inte riktigt att "barnomslag" är träffande. Eller så har vuxna idag mindre längtan att skilja barn- och vuxenböcker åt.
Nene, du har nog rätt i det sista där, att vuxna idag har mindre längtan att skilja barn-och ungdomsböcker åt. Jag inser att S-omslaget är mycket modernare än det andra också. Det är helt klart jag som är konservativ i den här frågan!
Det som jag fastnade för med Mr. Y-omslaget var just att det stack ut för att vara en pocket. Jag fick steampunk-vibbar av det hela, och det är alltid bra.
Popco-omslaget gillar jag likaså, även om jag bitvis uppfattar det som försäljningstaktik. "Det funkade ju med Mr. Y. Vi kör samma igen, fast med blå skala, ja?"
