Fritt fall av Juli Zeh
Fritt fall, tyska Juli Zehs tredje roman på svenska, är ytligt sett en detektivroman, men samtidigt är den så mycket mer. Zeh, eller kanske snarare hennes romangestalter, rör sig i en diskussion i gränslandet mellan kvantmekanik och filosofi i en roman som verkar ha som grundtes att "allt som är möjligt sker", eller så är det kanske just den tesen hon, eller hennes romangestalter, försöker motbevisa. Två fysiker, Sebastian och Oskar, får i Zehs roman representera varsin teori om universums uppbyggnad och funktion och romanen i sig utgör sedan en form av experiment eller fallstudie. Romanens händelseförlopp och de vedermödor som Sebastian och Oskar, och människorna i deras närhet, utsätts för utgör en form av iscensättande av universums lagar och är samtidigt en diskussion kring två motstridiga fysikaliska teorier. Resultatet blir en intressant och välskriven roman av en av Tysklands mest framstående unga författare.
Familjefadern Sebastian företräder den så kallade "Flervärldstolkningen", som bygger på en idé om ett klyvbart universum, där varje tänkbart utfall realiseras och på så sätt skapar multipla världar. Allt som är möjligt sker. Med andra ord är det inte bara Björn Ulvaeus humanister som ifrågasätter "Skaparens" existens, det finns även en gren inom kvantmekaniken där man försöker att komma runt en sådan och Sebastian får i Fritt fall vara dess representant.
Den ensamstående Oskar, Sebastians vän sedan ungdomen, får i Zehs roman företräda den så kallade "Köpenhamnstolkningen". Han håller därmed fast vid ett enda universum och ett kausalt tänkande där det som sker också sker i ett slutet system av orsak och verkan. Enligt denna teori, ursprungligen formulerad av Niels Bohr, är det emellertid inte möjligt att skarpt skilja mellan atomära objekts uppförande och deras växelverkan med mätinstrumenten. Mätningen inverkar på det atomära systemet och begreppet "objektiv verklighet" förlorar därmed sin signifikans.
De ständiga observatörerna har i Zehs roman förklätts till fåglar. Fågeltemat är genomgående i Fritt fall och deras närvaro anslås redan på första sidan med en fågels inflygning över den tyska staden Freiburg, likt en parafrasering av Strindbergs "Stockholm i fågelperspektiv". Om man vill applicera "Köpenhamnstolkningens" synsätt på Fritt falls alla fåglar så kan man leka med tanken att deras observationer stör, eller påverkar, atomernas rörelser i det slutna system som är Fritt fall.
Frågan är om universum är en närmast oändlig rad av möjligheter (vilket någonstans omintetgör skyldigheter) eller om universum är i viss mån deterministiskt (men samtidigt omöjligt att förutse i förhand). Kanske kan man läsa Fritt fall som en diskussion kring den eventuella fria viljan. Man kan förvisso även läsa Fritt fall enbart som en detektivroman, där kommissarierna Schilf och Rita Skura tillsammans jobbar på att lösa det mord och den eventuella kidnappning som är romanens ytliga händelser. Den kufiske kommissarie Schilf framstår som en blandning mellan Special Agent Dale Cooper och Hercule Poirot och "löser" fallet till synes utan ansträngning och på ett icke särskilt trovärdigt sätt, som om det funnits en skapare som bara talat om det för honom. Juli Zeh kan inte direkt anklagas för att vara en författare med en faiblesse för att teckna trovärdiga romangestalter och Zehs skapelse Fritt fall är i mångt och mycket ett tankeexperiment mer än bara en berättelse. I den ständigt spända relationen mellan Sebastian och Oskar alstras energi nog för en hel roman, och här finns även tydliga Brideshead Revisited-vibbar (den ena av dem heter ju dessutom Sebastian, som Sebastian Flyte, men nu kanske jag övertolkar), men Fritt fall är så mycket mer. Zehs romangestalter representerar alltid någonting, en åsiktsriktning eller en moralisk ståndpunkt, liksom hennes romaner utgör filosofiska diskussioner. Därmed är Sebastian och Oskar i en mening endast laboratoriemöss, eller två uppsättningar atomer, men de är likväl ytterst njutbara sådana.
Leklust, Fritt falls föregångare, led av en viss filosofisk kompakthet som tyngde ner berättandet, men Fritt fall bär ytterst få sådana drag. Fritt fall har ett närmast lekfullt driv och är förvånande nog en riktig pageturner, trots att den så kallade mördarens identitet kungörs redan på ett tidigt stadium. Juli Zeh är förvisso inte lika pedagogisk som exempelvis Scarlett Thomas när hon förklarar fysikaliska teorier, men samtidigt kan jag tycka att det är ganska uppfriskande med en romanförfattare som inte räds att krångla till det lite, som litar på sin läsare, som vågar bygga högt utan att rabbla sönder grunden. Det känns dock som att det finns en kod som måste knäckas här, likt fågelägget inuti kommissarie Schilfs huvud. Lyckas man med det kan man emellertid få möjlighet att njuta av ett Zehskt universum som är både filosofiskt och berättartekniskt intressant. Fritt fall är helt klart en av vårens höjdpunkter. 
Nu var det länge sedan jag uppmärksammade en författare med hund. Tur då att Juli Zeh finns och förbättrar statistiken.
Jag vill läsa "Fritt fall" på semestern, så jag väntar med att läsa din recension tills dess. Återkommer.
Ok! Men jag avslöjar inget som skulle förstöra läsningen för dig. Och hur som helst vill jag ändå säga att jag tyckte att den var mycket bra!
Verkar mycket intressant. Jag har beställt Zehs bok på biblioteket. Hoppas att jag inte får vänta så länge!
Det blir intressant att se vad du tycker sedan Ingrid!
