Författare framför bokhyllor - 16 december
Joyce Carol Oates
Läs: Blonde, det räcker egentligen med att ha läst den. (Vill ni ha mer, läs Foxfire också, men läs inte allt av JCO, det blir så himla tjatigt efter ett tag.)
Jag var helt besatt av Blonde när jag läste den, jag läste de nära 900 sidorna på mindre än två dygn och jag tyckte att det var en helt fantastisk roman. Det är väl en sådär 7-8 år sedan. Efter den ville jag läsa allt, allt, ALLT som JCO hade skrivit, så jag började ihärdigt beta av titlar och blev snart väldigt mätt. Jag började med tiden utveckla en rätt kraftig aversion mot hennes, ärligt talat rätt enahanda, kvinnoporträtt.
Alla dessa sargade kvinnor, jag orkade inte med dem.
Jag tycker om dem när de hämnas, som exempelvis i Foxfire, men jag orkar inte med dem när de sväljer allt och uthärdar förnedringen år ut och år in, utan någon som helst vettig anledning, som exempelvis i We were the Mulvaneys. Herregud, jag ville verkligen skjuta varenda en i den romanen efter ett tag, har aldrig varit med om en så översentimental och seg historia (jo, det har jag, men inte som är skriven av en respekterad författare). Den tog ju aldrig slut heller, vilket är ett annat irriterande JCO-kännetecken, det här med att hennes romaner har en tendens att vara alldeles för långa. När JCO till råga på allt kom ut som antifeminist i och med utgivningen av hennes dagböcker var vår kärlekshistoria definitivt över.
Men jag står bakom Blonde. Läs den.
Och jag står bakom dej. Du uttrycker det så väl - och roligt! /Therese
Tur att någon håller med mig!
Joyce Carol Oates - antifeminist" Jag tror dig inte.
Har du läst hennes dagböcker?
Jag är rätt glad att jag bara har läst lite JCO. Kanske sex-sju böcker bara. Och av det jag har läst om hennes dagböcker så kommer jag sky dem som pesten.
Men "Blonde" är ju grymt bra. Det håller jag helt med om.
Jag har läst en del av de dagboksanteckningar som finns i "Dagbok 1973-1982".
Som titeln indikerar så är det tio år av en förfatares liv och jag utgår ifrån att det inte enbart är utifrån dagboksanteckningarna som du slår fast att hon är antifeminist!?
Människan är föränderlig och komplex, vilket inte minst Oates författarskap visar. Du får påvisa bättre bevis innan jag blir övertygad.
Jag tycker inte att jag behöver övertyga dig, alla har rätt till en egen uppfattning. Jag tolkar Oates sätt att uttala sig om feminister i sina dagböcker som ett tecken på att hon som person inte sympatiserar men den typen av teorier och att hon verkar känna ett behov av att ta avstånd från dem. Därav benämningen.
Jag var EMOT att läsa Blonde, eftersom alla hajpade den så enormt. Däremot gillade jag Foxfire och Mitt i livet och Våld - en historia om kärlek och Den tatuerade flickan. Så gav jag mig på Fallen och tyckte att det var bland det bästa jag läst - i ungefr halva boken. Sedan var det en PLÅGA att ta sig igenom resten. och så tycker jag att ganska många av hennes böcker är.
Till slut gav jag mig på Blonde. Och älskade den. Men tycker fortfarande att Våld - en historia om kärlek är blande det bästa hon skrvit. Nätt i formatet också, vilket ju inte hör till vanligheterna med JCO!
Jag hoppas att du fortsätter med att uppdatera din sida - den har verkligen potential :D!
