The Diary of a Teenage Girl: An Account in Words and Pictures
"I hate men. I hate their sexuality unless they are gay or asexual or somehow different from the men I've known. I hate men but I fuck them hard hard hard and thoughtlessly because I hate them so much. At least when they're fucking me, they're not looking at me. At least I can close my eyes and just hate them. It's so difficult to explain."
The Diary of a Teenage Girl är en roman av Phoebe Gloeckner. Ibland byter den skepnad och blir en grafisk roman. Vissa partier är i skriven text och andra nedtecknade i serierutor och Gloeckner har utöver detta illustrerat sin text med egna bilder. Alltihopa känns väldigt spontant och D.I.Y (och inte på det dåliga sättet). The Diary of a Teenage Girl är skriven i dagboksform. Brutalt ärlig är kanske att överdriva, men vad jag förstår bygger boken på Phoebe Gloeckners egen dagbok från 70-talet. Gloeckner säger dock själv att man inte ska ta det självbiografiska inslaget på alltför stort allvar (men det gör man naturligtvis ändå).
PHOEBE GLOECKNER: "It's not so important to me that a story is "the truth" in a literal sense, even when I'm writing something that has a basis in my own experience. I'm not creating documentary; I'm after some sort of emotional truth, like any artist, I think."
Innehållet stämmer rätt väl överens med berättelserna i Gloeckners grafiska album A Child's Life, här finns moderns pojkvän som tar hennes oskuld, här finns Tabatha som stoppar i henne quaaludes och låter män våldta henne i nersövt tillstånd, här finns sex, droger och serier. Och ännu mer sex, så där tonårsbrådmoget och lätt besatt beskrivet. ("I love fucking.")
Kontrasten mellan det tecknade berättandet i A child's Life och det nedskrivna berättandet i The Diary of a Teenage Girl är intressant, hur samma berättelse kan upplevas på så olika sätt beroende på formen. Ta förhållandet mellan den unga Minnie (Gloeckners alter ego) och Monroe, hennes alkoholiserade mammas lika alkoholiserade on/off-pojkvän, som exempel: I serieversionen framstår Minnies och Monroes sexuella förhållande som något med ett större inslag av övergrepp och äckel än vad som är fallet när det beskrivs i Minnies "dagbok". I A child's Life tecknas "Monroe" som en gigantisk man i förhållande till den unga späda skrevande flickan, hans könsorgan spänner över hela sidor. I The Diary of a Teenage Girl beskrivs det sexuella förhållandet mer som ett kärleksförhållande, sett ur Minnies synvinkel. Låt vara ett väldigt ojämnlikt och opassande sådant.
Phoebe Gloeckner är inte ute på något korståg mot sex i sig, snarare verkar hennes intresse ligga i det kvinnliga perspektivet, eller kanske snarare i "flickans" perspektiv. Minnie blir på många sätt utnyttjad av Monroe, som är äldre och (eventuellt) mer känslomässigt stabil, å andra sidan visar Minnie ett äkta sexuellt intresse som inte enbart består i att göra den manlige motparten nöjd. Ett intresse som när det uttrycks alltför explicit gör Monroe arg och illa till mods och får hans eget sexuella intresse att minska.
PHOEBE GLOECKNER: "I want to make a movie. And I keep talking about it, but I really really wanna do it. And I see so many things that piss me off. Things like Lolita really piss me off. And this movie I want to make, it's gonna be so much from a girl's point of view, like I wanted the book to be. It's hard, because we're trained to see things from a man's point of view. Even women expect the woman to take her shirt off in the movie. Those images become sexualized to women, too. Because that's what means sex in this society: the naked woman picture."
Eftersom flickan karakteriserar sex i sig själv kan hon aldrig vara den sexuellt drivande i relationen, hon är inte den som får saker att hända, hon är den som saker görs med. Hennes oskuld "tas" enligt konventionellt språkbruk. Oavsett om hon är pådrivande eller inte är hon ändå inte den som har tolkningsföreträdet vad gäller hennes egen sexuella upplevelse. Hon har inte sex, hon är sex. (Ja, jag vet, tråkig radikalfeminism, men ändå. Teorier är till för att användas och om skon passar så använd den, liksom.) Gloeckners bok visar på svårigheterna för det kvinnliga sexuella subjektet att frigöra sig från, eller att omtolka, sociala sexuella diskurser på egen hand. Vilket påminner mig om Helenas och Dianas diskussioner om Natascha Kampusch i Isabella Varricchios Pioner. Hur de två kvinnornas version av Kampuschs fångenskap står i stark kontrast till de två männens självklara förhållningssätt till den inspärrade Natascha. För övrigt finns det ganska många gemensamma nämnare mellan The Diary of a Teenage Girl och Varricchios Pioner, även om formen och språket skiljer dem åt. När den tonåriga Minnie skriver i sin dagbok skapar hon ett eget rum där hon kan uttrycka sina tankar fritt och där hennes egen version av det inträffade är den allenarådande, liksom Helena och Diana i Pioner försöker att skapa ett alternativt rum i rummet där deras egna blickar ska föda ordningen.
Samtidigt är de bara flickor, och flickors blickar föder inte ordningen. Vilket både Gloeckners och Varricchios böcker också så tydligt visar på.
Phoebe Gloeckner (Foto: Sugarfreak)
PHOEBE GLOECKNER: "But I think that the laws about pornography--I mean, you can show a woman with her legs spread and some spray on her to make her look like she's all hot and bothered, right? And then you can't show an erect penis. I mean, tell me why? I've said this before, but, a man can pick up a Playboy and see a beaver shot and jerk off on it thinking, "Oh, she wants to get fucked". But Playgirl magazine has flaccid penises. I mean, who's gonna pick that up and think, "He wants to fuck me"? You're not. I think those laws were made because men are homophobic and also afraid of women's sexuality. It's men who make those laws. It's really totally arbitrary and doesn't make a lot of sense to me. And so the sexuality has been kinda trained out of women and homosexual men in our society. It's not expressed. Maybe it's beginning to be expressed. Anyway, this pisses me off."
Phoebecitaten är hämtade härifrån.
