Phoebe Gloeckner och idioterna
Phoebe Gloeckners seriealbum A Child's Life and other stories ser på ytan ut som en gullig barn/ungdomsbok, men skenet bedrar. Tittar man lite närmare så ser man att flickan på omslaget har en tablett på tungan. Kanske en quaalude. Denna bild är illustrativ för albumet och dess tvära svängningar mellan det barnsliga och det brådmogna.
Phoebe Gloeckner tecknar serier om underground San Fransisco, om droger och nedbrytande beteende och om att ligga med sin mammas pojkvän. Semi-självbiografiskt, vad jag förstår. Vad jag kan säga med säkerhet är att dessa serier river hål i hjärtat och i strupen på mig, alla övergrepp gör det så svårt att andas. A Child's Life gör ont i hela kroppen att läsa.
A Child's Life har enligt uppgift förbjudits på stadsbiblioteket i Stockton, Kalifornien, sedan en 11-åring lånat den. Stocktons borgmästare ansåg att albumet var "a how-to manual for pedophiles". Det är nog det dummaste jag hört tror jag. Hur ska "sexualflickorna" kunna teckna sitt liv om de inte får teckna alla dessa könsorgan, alla dessa äldre män som velat sticka in dem i varje tillgänglig hålighet? Att nekas möjligheten att bearbeta det konstnärligt, det blir ju som ett övergrepp till. Fan, jag blir så jävla förbannad. Men ni vet, folk är så dumma i huvudet, mest hela tiden. I mitt låneex av A Child's Life har någon kolorerat samtliga könsorgan med blå bläckpenna. Liksom va? Det får en ju att börja fundera på om det ändå inte borde krävas någon form av körkort för att få låna böcker på biblioteket. (jfr. den eventuella snorbobban på Stina Aronsons Medaljen över Jenny)
Phoebe Gloeckner är utbildad medicinsk illustratör. Hon har även illustrerat J.G. Ballards (R.I.P) Skändlighetsutställningen.
Phoebe Gloeckner är bra. Jag rekommenderar. Och nu måste jag läsa hennes The Diary of a Teenage Girl: An Account in Words and Pictures också.
