Problemet med "den militanta svenska feminismen"
Jag håller för tillfället på med en omläsning av Per Lindebergs mycket omfångsrika bok Döden är en man, om styckmordet och drevet kring "Obducenten" och "Allmänläkaren". Det är väldigt fascinerande att upptäcka hur annorlunda jag upplever boken den här gången, till skillnad från hur jag tänkte kring den första gången jag läste den, för 6-7 år sedan.
Alltså, vilken antifeministisk känga den här boken är! (Det minns jag inte alls att jag tänkte på sist det begav sig.)
"Det som på ytan såg ut som en brottsmålsprocess skulle komma att bli en politisk rättegång och ett pilotfall för den militanta svenska feminismen."
För det första: Jag tycker alltid att det är lika intressant att läsa om när "feminismen" har gjort någonting, som om den hade ben och kunde göra saker på eget bevåg - Vad menar man? Vem? Vad? Vilka? Hur då? Ursäkta mig men var finns den egentligen, "den militanta svenska feminismen", står dom i gula sidorna eller, kan man anlita dom om man behöver hjälp med någon jobbig misogyn jävel? Jag vill väldigt gärna komma i kontakt med "den militanta svenska feminismen", så om du tillhör den och vet var den håller hus, vänligen hör av dig!
För det andra: Det är också intressant att studera hur "feminismen" i vissa lägen verkar vara hur muskulös som helst och få precis som den vill, i det här fallet tydligen påverka domstolar så till den milda grad att domslutet blir ett annat än vad det annars skulle ha varit (verkar det helt rimligt?), medan den i största allmänhet annars inte lyckas åstadkomma speciellt mycket alls. Snarare känns det väl som om "feminismen" är en viss typ av människors favoritskällsord.
Vänster ska man inte vara heller, tydligen. I princip varje gång Lindeberg nämner Christian Diesen så känner han ett tvång att nämna att denne är vänstersympatisör. Ganska många olika jurister och advokater nämns vid för- och efternamn i den här boken, men det är endast Christian Diesen som omnämns som vänsterjurist. Vänsterjuristen Christian Diesen som skriver i Proletären. Övriga jurister omnämns endast som jurister (Jag vet inte ens vad en "vänsterjurist" är för något. En jurist är väl en jurist.)
Att Norstedts inte ville ge ut Döden är en man förklarar Lindeberg med förlagschefen Svante Weylers bakgrund som redaktör för Ord & Bild - "den intellektuella vänsterns ledande forum" och förlagets andreman Dan Israels bakgrund i Ordfront - förlaget som grundats "för att den unga arga vänstern skulle kunna nå ut till folket".
Så om ni undrade vad som hände där; nu vet ni!
Det är intressant hur Lindeberg ger sig på "medierna", man kan vid en genomläsning av Döden är en man lätt få för sig att det är journalistkåren som fått "Obducenten" och "Allmänläkaren" misstänkliggjorda i en sådan omfattning att de förlorat sina läkarlegitimationer. (Framförallt är det den militanta feministen Hanna Olssons fel, tydligen. Hon verkar ha dömt i alla instanser själv.)
Nu är det väl ändå Tingsrätt och Kammarrätt som har sett till att de båda läkarna inte får praktisera medicin, jag menar, det är väl de som ska ha skiten om någon? Har inte herr Lindeberg ändå lite väl stor tilltro till medias genomslagskraft i domstolarna?
I princip alla journalister är förresten vänster, enligt Lindeberg.
Nu har ju ändå Lindeberg vissa poänger i sin bok, "Obducenten" och "Allmänläkaren" har, med stor sannolikhet, faktiskt blivit utsatta för ett justitiemord, vilket naturligtvis är totalt förjävligt.
Att "Obducenten" och "Allmänläkaren" har blivit utsatta för ett justitiemord beror däremot inte på att svensk media är vänster, det är heller inte den så kallade "militanta svenska feminismens" fel. Ansvaret ligger på domstolarna som inte har gjort en vettig bevisvärdering, och på att vissa vittnen uppenbarligen inte talade sanning (vilket också borde ha utretts i domstol). Det är hos dessa personer ansvaret ligger. Ansvaret kan inte ligga någon annanstans. 
Döden är en man kom härom året ut i en bearbetad och uppdaterad pocketutgåva.
skrattar
Det är just såna där svepande aggressiva resonemang om anonyma företeelser som förutsätter att man delar världsbild med författaren som gör att man/jag inte orkar läsa den.
Mycket bra formulerat av dig, dock.
Ja, det är väldigt problematisk att Lindeberg känner ett tvång att ventilera sitt feminist- och vänsterhat i den här boken. Annars tycker jag att Lindeberg lägger fram viktig information kring hur den här processen faktiskt har gått till, och jag tycker att han på ett bra sätt visar varför det var fel att ta ifrån läkarna deras legitimationer. MEN han gör det och är lite av ett as samtidigt, vilket nog gör det svårt för många människor att ta till sig den här boken. Han skjuter sig själv i foten, så att säga.
