Carina Rydberg och jag
När jag var yngre var jag besatt av Carina Rydberg. Det har gått över ganska mycket, men ibland kan jag fortfarande känna av sviterna av den där gamla fixeringen. Under den här perioden hade jag en jättefånig och pubertal "internetdagbok" (det var innan alla började kalla det blogg) hos angelfire som jag knackade koden till själv och där skrev jag om olika saker och väldigt mycket om Carina Rydberg. Jag minns att jag planerade resor till Stockholm för att försöka smita in på PA&Co. Jag trodde på allvar att hon satt där varje dag och att jag om jag lyckades ta mig in där skulle träffa henne vid bardisken och kunna prata med henne. Jag var ganska patetisk.
Några utdrag:
"Jag borde kunna variera mig lite men jag orkar inte, jag vill inte. Jag vill bara skriva om Carina Rydberg. Jag har en Carina Rydberg-fixering. Tillsammans med en "alla andra"- hangup.
Carina har horsmala ben. De är inte snyggast men de är smala. Jag brukar fixera hennes ben med blicken. Jag måste få veta hennes exakta vikt. På grammet. (Fast det är klart, vikten varierar ju under dagen. Minst väger man naturligtvis på morgonen, det är en ren fröjd att väga sig då. 49,4 kilo. I rule.) Jag bara måste få veta i alla fall. Det är hur viktigt som helst, jag behöver hennes längd också så att jag kan jämföra och jag behöver en BMI-siffra. Carina Rydbergs vikt håller mig vaken om nätterna, men jag kan ju inte skriva och fråga henne för jag har läst i tidningen "Kupé" att hon aldrig skriver varken brev eller mejl. Speciellt inte till sådana som skriver brev till författare. Okej, jag fattar vinken."
"Jag kan inte ha Carina på väggen för då kommer pappa att komma in på mitt rum och fråga "Varför har du Carina Rydberg på väggen?" och det kommer jag inte att kunna förklara. Så jag har Håkan på väggen istället. Det ifrågasätter ingen."
"Jag undrar om jag kan få tag på hennes hemadress. Det kan jag nog. Hanna har klargjort att hon inte tänker följa med till Stockholm och leta efter Carina. Det tråkiga med mitt liv är att saker som känns som att gå på zoo för mig känns som lottodragningen med gamla Fröken Sverige för andra."
"Carina, Carina, Carina, det är ju inte mitt fel att Stockholm är för stort. Du och jag skulle säkert inte ens gilla varandra, du är nog för snygg. Men jag ska naturligtvis inte sitta här och påstå mig veta något som jag inte vet, jag vet ingenting om Stockholm. Jag går vilse där också, precis som i Bryssel och Cairo och alla andra städer där jag inte bor." 
Men åh!!
Jag blir helt rörd! Jag var aldrig fascinerad av henne som person, men jag plöjde hennes böcker på rad då jag var kring 15-17 år.
Jag gillade anteckningen om Håkan som substitut för Carina. ;)
Åh, vad fint!
Jag var ungefär lika besatt av Inger Edelfeldt i tonåren, blev helt starstruck när jag såg henne på ett café en gång. Numera har jag en vän som känner henne, så det känns mest lite skumt att jag en gång var ett så beundrande litet fan...
Jag tyckte också mycket om Inger E när jag var yngre. Så himla snygg! Så himla bra! Fast nuförtiden tycker jag att hon skriver ganska trista böcker, eller jag har ju inte läst alla de senaste, men jag blir inte så imponerad längre.
