Innan männen av Nina Bouraoui
- Men, vad handlar boken om då?
Jag tycker att det är så svårt att svara på den frågan. Vad handlar Stäppvargen om, vad handlar Kafka på stranden om? Vilken del ska jag beskriva, det faktiska skeendet eller det outtalade, tankarna som väcks och vävs in i texten, känslan efteråt?
Nina Bouraouis kortroman Innan männen handlar om Jérémie som slutat försöka fånga in sin mamma och numera bara betraktar henne på avstånd, han har bestämt sig för att sluta sakna henne. Hon är flygvärdinna och flyger över himlen. Själv är han kvar i förorten, försjunken i något slags själv som skaver. Här finns också pojken Sami som han åtrår, Sami som inte kan bli hans. Här finns konturerna av männen, som ett alternativ till den flyktiga kvinnan, men här finns också den kontaktsökande fadern som aldrig lyckas vara ett fullgott alternativ. Här finns brasset som en allting överslätande rök och här finns tomrummet efter aggressiviteten som aldrig riktigt får finnas, aggressiviteten som så lätt blir en apati, meningslösheten som döljer något annat; en längtan. En längtan som inte får finnas.
Men kanske finns den där ändå, kanske kan det finnas ett rum där den kan få verka?
Det finns ett tomrum någonstans i den här berättelsen, någonting outtalat som det i skriftlig form kan vara svårt att korrekt nedteckna. Jag ska inte ens försöka att ge romanen rättvisa, men här finns det uttalade och här finns också det som inte sägs. Det otillräckliga i Jérémie är ständigt närvarande, det som inte håller kvar mannen, det som inte kan få hans ständigt flyktiga mamma att stanna. Här finns också en ilska, en ilska som aldrig lyckas kanaliseras till något produktivt. Här finns känslor bedövade så till den milda grad att de har tappat sina ursprungliga former och numera helt verkar sakna konturer.
Boken kan läsas som en uppväxtskildring, ett uppbrott och ett avståndstagande, de första stegen mot en ny självständighet, en egen identitet men samtidigt ett härmande. Boken kan läsas som ett litet sorgearbete. Boken kan läsas som ett ifrågasättande av sexuella normer. Boken handlar om Jérémie, men vem är egentligen Jérémie utan sin mammas avtryck, finns där ett annat sorts varande, ett annat sätt att vara man? Kan man vara man som ett ifrågasättande av kvinnligheten, av hemmet, det invanda? Kan man vara man på ett sätt som ingen kvinna kan? Kan man vara man och ändå inte sluta som fadern? Finns där något nytt och outforskat som bara väntar på att få intas av honom, och vem kommer Jérémie i så fall att vara efteråt?
Bouraouis språk verkar sakna punkter, meningarna flyter samman och för att inte missa något måste man självmant stanna upp, andas ut, läsa om och ta in, känna efter och smaka på, utan att det för den skull blir för mycket. Det hade så lätt kunnat bli för mycket, men Bouraoui låter det aldrig bli så. Bouraoui låter aldrig språket ta över, och här menar jag att Innan männen skiljer sig från Förbjuden betraktelse, som är det verk jag tidigare läst av Bouraoui.
Jag tycker att den lilla romanen känns färdig, fullständig. Det fordras inte en enda sida utöver det som redan står där, inte en rad känns överflödig. Till skillnad från exempelvis Gertrud Hellbrands Vinthunden, som jag skrev om häromdagen, där romanen kändes ofullständig och mager, känns Innan männen mycket mer än vad den faktiskt är, i sidantal räknat.
Den lilla mättnaden efteråt, efter badet och boken och ett glas coca-cola på badkarskanten, Innan männen är faktiskt varken mer eller mindre än precis lagom.
